2
Det enda negativa med en blogg är att man faktiskt inte kan skriva det man verkligen verkligen vill få ur sig! Man vet att det är folk man känner som läser och jag vill inte att dom ska veta.. Inte för att det är nå pinsamt eller något som är fel, men känner att jag vill inte att mina nära och kära vet något. Eller de flesta vet ju hur jag känner på ytan.. Men inte innerst inne! Men jag kan inte sluta tänka på hans kyssar! Eller hans ögon.. Eller hans händer när han rör vid min hud.. Kan inte sluta tänka på när vi sågs sist! Det är över 3 månader sedan, men minns värmen som översvämmade min kropp när han rörde min kind.. När han ser in i mina ögon så smälter jag!

Det svider i magen av fladder och jag vet inte vart jag ska ta vägen! Vi har varit vänner i flera år och jag vill inte förlora vänskapen! Men jag vill så gärna kyssa honom igen! Känna mig sådär varm och som att jag faktiskt betyder något. Det är jobbigt att faktiskt älska någon så otroligt mycket, men veta att det aldrig kommer bli vi! Vi har aldrig haft sex.. Men känns som att vi har ett band mellan varandra som inte går att klippa av! Nu säger jag inte att sex har med starka band att göra, men vet inte om jag tänker på honom så ofta för att det finns så mycket man inte gjort. All spänning finns kvar.. Kyssar och kramar är allt! Vi har ett band som inte går att klippa! Trots att det är över 6 år sedan som vi kysstes första gången så minns jag det som igår! Varje gång vi ses så känns det alltid som ett adjö.. Jag ångrar att jag för 6 år sedan inte gjorde vad mitt hjärta ville! Usch, varför var jag så dum! Det var ju då jag hade min chans! Idag är det för sent.. Han brukar säga att vi kanske sitter där i en rullstol när vi är gamla, tillsammans. Att är det meningen att vi ska vara tillsammans så kommer vi bli det.. i sinom tid.. Men när är den tiden? Kommer den komma? Efter att det "tog slut" för 6 år sedan så var vi ifrån varandra en bra tid! Han skaffade ny tjej och jag ny kille.. Han har idag barn och dom bor 20 mil bort. Ofta när vi pratar så säger han att han undrar hur det hade kunnat bli.. Han säger att han älskar sin tjej och såklart sitt barn och ingen av oss skulle någonsin riskera att göra något dumt!

Men vi vill båda två.. Det är tur i oturen att det är 20 mil emellan.. Men jag vill så gärna bara träffa honom! Bara för att få se in i hans varma ögon! När vi möttes på en fest för ca 1½år sedan så kunde ingen av oss prata.. Vi satt bara o såg in i varandras ögon! Det behövdes inget mer! Vi båda hade då partners, vi gjorde inget. Eller det beror ju på. Våra blickar gjorde allt! Våra själar älskade! Vet att det låter fjantigt.. Men det är sant! Har aldrig kunnat titta på någon och känna det jag gör, som när jag ser in i hans ögon! När festen var över och vi skulle gå, så ville vi inte skiljas åt..

Som jag skrev, det känns som ett för evigt adjö.. Jag vill bara kyssa hans mjuka läppar! Jag vill känna hans fingrar i mitt hår! Jag vill se in i hans ögon och aldrig sluta! Har alla människor en själsfrände? Har man någon som det är meningen att man ska vara med? Jag blir som en isbit i solsken när han öppnar sina ögon! Det är sjukt att man efter så många år ändå kan minnas kyssar så mjuka och intensiva! Åtrån som spänner runt våra kroppar! Det sjuka är att när jag ser en bild på han och hans tjej så ser jag inte samma glädje i ögonen på honom, som när jag ser en bild på oss eller som när han ser på mig.. Jag vet att han älskar henne.. Men tror inte det är på samma sätt! Eller jag vet att det inte är på samma sätt.. Det har han själv sagt. Det jobbiga är att om det skulle bli vi en vacker dag.. det är att han redan har barn med någon annan. Hur skulle man klara av att den största kärleken i ens liv har barn med någon annan? Kanske inte spelar någon roll när man väl är där. Men det är något som snurrar ibland.. Vill bara se honom! Vill att han ska se mig!